Börstorp Slott

Denna historiebeskrivning är en avskrift från en utställning som stod i slottet då vi tillträdde.
Den är nedtecknad av Peter Nordin som bodde här ca 1985 – 2002 under samma tid som Bo Ribbing ägde slottet.

bild1 46461810-nyNPd

Till utställningen hör också dessa porträttfigurer i full skala (bild 1) samt en tavla som beskriver det gigantiska hushållet anno 1650 (bild 2) Familjen Falkenberg bestod, förutom Conrad och hans hustru Catharina Carlsdotter Bonde, av 7 söner och 4 döttrar samt ett äldre par som antages vara släkt med Catharina.

För att driva slottet och de egna ägorna behövdes en hel del anställda:  

  • 2 städerskor, 1 guvernant, 2 barnjungfrur,
  • 2 kammarjungfrur, 1 hushållerska, 1 husmamsell,
  • 2 kammartjänare, 1 betjänt, 1 betjäntpojke,
  • 2 köksor, 1 diskerska, 1 stallpojke, 1 ryktare, 1 smed, 1 målare, 1 vedhuggare, 1 trädgårdsmästare,
  • 1 jägare, 2 kuskar, 1 skogvaktare, 1 inspektör, 2 bokhållare, 1 rättare,
  • 1 ängsrättare, 1 fodermarsk, 1 bryggerska, 2 tvätterskor,
  • 1 hönsgumma, 1 hönsflicka, 3  mjölkerskor, 3  mejeripigor, 1 mejerska, 1 snickare, 1 snickardräng, 1 svinherde, 6 kördrängar, 7 arrendebönder och 12 torpare.

Summa 72 personer och då är inte underlydande gårdar inräknade!

Börstorp genom tiderna

Börstorp slotts historia 1600-talet

Slottets ytterväggar kan verkligen tala. 16687823-KgEPX
Ankarslutarna i smidesjärn berättar de om svensk storhetstid och högättad adel.

Trots genomgripande förändringar på 1850-talet står alltså den gamla borgen från 1646 kvar. Än lever också myterna kring godsets grundare Conrad Falkenberg, den kraftfulle livländaren, som kom till Sverige i unga år, blev en stor man i staten och byggde sig ett slott.
Börstorps utseende vid denna tid är osäkert. Slottet hade samma rektangulära grundplan som nu. Det byggdes av gråsten med huggna hörnstenar av kalksten från Kinnekulle.

Anders Ambjörnson hade tjänat hos Conrad von Falkenberg då stenhuset på Börstorp byggdes. Han var med och hämtade 10-12 “skutelag” sten till hörn- och trappstenar hos mäster Thomas, identisk med stenhuggaren Thomas Fehman, en av märkesmännen inom stenhuggeriet på Kinnekulle..

Slottet reste sig i två våningar över ett källarliknande bottenplan, som hade fönster, många rum med eldstäder och välvda tak. Troligen användes denna våning som bostad åt tjänare och som kök.16687860-Y3Sqt

Dessa källarutrymmen är i dag byggnadens enda ursprungliga del. Översta våningen bör ha varit festvåning, och rumsindelningen här ungefär densamma som nu. Yttertaket var enormt högt och spetsigt, hade skorstenar vid nockarna, var försett med stora vindskupor och klätt med spån. Trapptornet vid huvudfasaden var fyrsidiat, krönt av barockspira och lanternin.

 Två flyglar av sten ramade in borggarden till en sluten enhet, som omgavs av en ringmur med små portar söderut, österut och västerut. På andra sidan bron över Friaån låg två portpaviljonger. Kanske pryddes slottsportalen av den stora stenplatta med vapen och namn, vars fragment finns att se vid nuvarande ingången.
Conrad Falkenberg

Conrad Falkenberg

Conrad Falkenberg fick i Sverige en ståndsmässig uppfostran. Vi finner honom år 1623 som kapten vid Wassbo herads knechtar. Men sin egentliga insats kom han att göra som civil tjänsteman.Utrikesresor i politiska och ekonomiska ärenden för statens räkning ledde så småningom till höga poster, till ambassadör i Amsterdam, kammarråd i kammarkollegium, häradshövding i Finland, landshövding i Kalmar och slutligen utnämning till riksråd 1652.

Som naturaliserad svensk adelsman 1625 och sedermera uppflyttad i riddarklassen deltog han vid 13 riksdagar mellan 1627 och 1652. De 44 ännu bevarade breven mellan Falkenberg och Axel Oxenstierna röjer inte bara högsta insikt och förfarenhet gällande rikets affärer, utan också en långvarig och djup vänskap mellan de båda. Det framgår även, att Conrad Falkenberg stått konung Gustaf Adolf personligen nära.

 År 1634 gifter sig baron Conrad med den unga friherrinnan Catharina Bonde från Säckestad, dotter till riksrådet Carl Bonde och Beata Oxenstierna. Denna allians kommer med ett slag att höja både Conrads och hans släkts sociala ställning i Sverige.
Catharina Bonde

Catharina Bonde

Vid sidan av sin kände och beryktade make framstår Catharina Bonde som anonym, gåtfull och förnäm i sin oåtkomlighet. Under deras 18-åriga äktenskap, hon var 23 år yngre, födde hon 12 barn. Många av dem dog i tidig ålder. Själv blev hon 38 år och avled på Börstorp år 1652. Två år senare dog också hennes make baron Conrad Falkenberg år 1654, 63 år gammal. Båda ligger begravda i Hassle kyrka. Det var alltså först mot slutet av sin långa ämbetsmannabana och rätt sent i livet, som Falkenberg med sin maka flyttade in i det nybyggda slottet. År 1645 hade han tagit avsked från landshövdingposten i Kalmar på grund av sjukdom, och åren därpå vet man med säkerhet att han bodde på Börstorp.

Genom små, blyinfattade fönster kunde man nu blicka ut över nejden, som ännu saknade alléer och uppvuxen trädgård. All mark man kunde se där runtomkring och mer därtill, hörde nu till Börstorp. Med hårda nypor och tvivelaktiga metoder hade den barske baronen utökat sin egendom, som snart omfattade gård efter gård i den egna och omkringliggande socknar.

 Han blev snart känd som bondeplågare och ansågs till och med ha försvurit sig åt djävulen. När han låg på lit-de-parade i sin svepning, kom tre gummor från Sjötorp fram, nöp honom i näsan och sa:

“Nu ska vi la få va i fre för dej, lell, den kannibel”!
“Ni ska så fan heller” röt den döde och vände sig om i kistan. Det blev alltså aldrig någon frid på Börstorp, vare sig den fruktade Conrad levde, ej heller när han var död. Många hemska och dråpliga historier florerar än i dag om Conrad Falkenberg på Börstorp.
Att Falkenberg var en hetsig, svårhanterlig, kärv och myndig natur berättar hans historia. Lika säkert är, att han i de flesta hänseenden varit en dugande och kunskapsrik ämbetsman, som höll räfst och rättarting i riksdag och kammarkollegium.
Han nu glömd. Men att han än i dag spökar på sitt slott, det glömmer och betvivlar ingen.

Det blev nästa generation som skulle omge det grå stenslottet, flyglar och murar med grönska, odling och ekonomibyggnader. Sonen Henrik och hans unga maka i andra giftet Christina Maria Kruse stod för livlig verksamhet under senare hälften av 1600-talet.

Henrik Falkenberg var en betydande man.Henrik Falkenberg
Efter studier i Uppsala blev han så småningom kommissarie i kammarrätten, kammarråd 1664 och utnämnd till landshövding i Göteborg. Dessutom var han lantmarsalk och till sist kungens reduktionskommissarie i Pommern. Dessemellan ”vistades han gärna på sin västgötska sätesgård Börstorp”.

Hans hustru, “den kavata fru Kruse”, fick säkerligen till stor del sköta ruljangsen på slottet. Vid makens död 1691 måste hon ensam överta ansvaret. Under 30 års tid drev hon affärer, processer, skaffade Börstorp patronatsrätt och stred mot reduktionskollegium för att få behålla sina gårdar. Och “ingen satte sig därvid på hennes näsa”. Hon dog i Stockholm 1721 och ligger med maken begravd i Falkenbergska gravkoret i Vadsbro kyrka, Södermanland.

Henrik Falkenberg skrev sig till Börstorp, Skagersholm, Trystorp, Nynäs, Elfvesta, Lagmansö samt Pykejoki i Finland. Han dog i Stockholm 1691 och Christina Maria Krusebegravdes först i Riddarholmskyrkan – en utomordentlig hedersbetygelse från kungens sida, men flyttades senare till familjegravkapellet i Vadsbro.  I eftermäle fick han heta “den för redlighet, fosterlandskärlek och hovsamhet väl kände”.

Detta är en avskrift av en utställning i slottet. Författare är Peter Nordin.

Börstorp slotts historia 1700-talet

År 1703 inskrevs vid 14 års ålder Gabriel Falkenberg från Börstorp i Västergötland vid Academia Upsaliensis, där han ”idkat studier med besynnerlig åhåga och förvärvade god kunskap i varjehanda anständiga vetenskaper”.

Gabriel Falkenberg

Gabriel Falkenberg

Han var ende överlevande sonen i Henrik Falkenbergs äktenskap med Christina Kruse. Börstorp och hela länet skulle få stor glädje av denne begåvade Gabriel.
År 1735 blev han landshövding i Skaraborg efter tjänst vid hovet som kammarherre och hovmarskalk. Med stor iver grep han sig an sin uppgift i Västergötland. Hela länet fick genom honom en kulturell uppryckning, och framför allt ägnade han sina krafter åt jordbrukets förbättrande.

 På Börstorp kan vi än förnimma hans speciella intresse för djur och natur.
Lärkbacken, Surö bokskog, Ekhagen, namnen vittnar om för trakten udda trädslag, med stor säkerhet härrörande från Gabriels tid.

I Djurgården intill slottet vet man, att han höll rådjur och hjort.

 Sedan 1715 var Gabriel Falkenberg gift med Beata Margareta Douglas, en djupt religiös kvinna, med för tiden starka sociala ambitioner. Hon var anhängare av hernhutismen – som på den tiden hörde till svenska kyrkan. För Börstorp kom Beata Douglas att spela en betydande roll. Bland annat inrättade hon en folkskola i Örvallsbro och avlönade en skollärare-, som samtidigt skulle tjänstgöra som kapellpredikant i Enåsa kapell.

Intill skolan skulle förläggas fattig- och sjukhem om fyra rum. Allt detta till fromma för godsets underlydande. Traditionen berättar också, att hon på Börstorp “förde stor hovstat med hovpräst, gårdsfogde och tre lakejer”.
Gabriel Falkenberg dog på Börstorp av “lungesiukee” 1756 vid 66 års ålder. Hans änka skulle överleva honom i 17 år.

Beata Margareta Douglas

Beata Margareta Douglas

 I Hassle död- och begravningsbok för år 1773 finns följande anteckning om Beata Margareta:

“Fru Grefvinnan bar vördnad och kärlek för Herrans ord ~ hon var rättrådig, stadig i vänskap, bergfast i löften, ljuflig äkta maka, huld moder, behaglig mot likar, from mot ringare, mild mot underhavande”.
Hon begravdes invid sin make i Hassle kyrka. Gabriel Falkenberg var vié sin död innehavare av fideikommisset Odensviholm i Kalmar län. Han hade ärvt Börstorp, Skagersholm och Lagmansö.

Under sitt 40-åriga äktenskap fick makarna Falkenberg 12 barn. Äldste sonen Gabriel d y. hade ärvt faderns begåvning, fick studera i Lund där han blev “rektor illustris”.
1748 efterträdde han, endast 32 år gammal, sin fader som landshövding i Skaraborg, också han älskad och vördad, och som han energiskt arbetande på jordbrukets förbättring. Bland annat försökte Gabriel d y. övervinna västgötens misstro mot potatis genom att sprida cirkulär “över den nytta och förmån, som denna jordfrukt medför”.

Ulrika Eleonora Falkenberg

Ulrika Eleonora Falkenberg

1761 utnämndes Gabriel till landshövding i Västmanlands län. Skaraborg hade då under 25 år, 1735 -1761, styrts av två landshövdingar med samma namn, Gabriel Falkenberg far och son från Börstorp. D.y. Gabriel övertog aldrig familjegodset.
Hans syster Ulrika Eleonora Falkenberg gifte sig med greve Fredrik Gustaf Spens från Engelholm i Östergötland. Tillsammans med Ulrika Eleonora blev han ny ägare titt Börstorp.

Med Fredrik Gustaf Spens kommer ett nytt namn in i ägarlängden.
Redan innan han övertog Börstorp, hade han haft ganska märkliga öden. På Spens kista i Enåsa gravkor finns en inskription som berättar;
“bevistat en belägring och 2:ne bataljer i fransk tjenst, sedan i Hessen fången hos de kejserlige. I svensk tjenst varit i bataljen vid Villmansstrand, förd fången till Viborg och Kexholm, så utlöst tjenstgörande i aktionen vid Korpeström vid Åland. Kommenderad i Dahle och Danska fejden”

Efter giftermålet mellan Fredrik Spens och Ulrika Falkenberg år 1746 bosatte sig det unga paret till en början på Orrevalla i Lavads socken, Kållandsö. Inte förrän efter Beata Douglas’ arvsskifte 1774 övertog de hustruns fädernesgård. Ulrika ärvde vid skiftet 50.000 daler. Greve Fredrik köpte godset för 600.000 daler. Han hade sålt sitt eget fideikommiss Skiringe i Uppland , och därifrån överfördes nu till viss del fideikommissrätten till Börstorp.

Spens tog sig verkligen an Börstorp i tidens anda. Inhägnader runt gamla trädgården togs bort och en mer romantisk och öppen park anlades, det finns dokumenterat. Med stor säkerhet var det också han, som rev stenmurarna runt gårdsplanen för att därmed skapa ljus och luft kring slott och park. De vackra flyglarna med pilastrar och pagodliknande yttertak, som vi ser i dag, verkar också ingå i 1700-talsbyggnationerna. Detta kan diskuteras. Bevisligen vet vi genom rannskningsprotokoll och kartor från 1693, att där redan då fanns “tvenne flyglar 2 våningar höga med åtskilliga stuvar och kammare av sten”.
Vid reparationen av östra flygeln på 1980-talet fann man rester av en äldre takkonstruktion. Troligtvis lade Spens ett nytt tak på de gamla barockflyglarna i samband med förändringen av gårdsbilden. Ingenting var omöjligt för den nye slottsherren, känd för sitt stora intresse för byggnationer redan innan han kom till Börstorp.
Men Conrad Falkenbergs slott gav han sig inte på.

Fredrik Gustaf Spens

Fredrik Gustaf Spens

Nu var det kapellets tur. Efter ritning av professor Tempelman lät Spens uppföra en ny kyrka, som ännu står kvar. Vi läser på den östra gaveln:
“Under Gustaf lll´s 15:e regeringsår blev detta tempel med den härunder varande Spenska familjegraven av sjelva grunden på egen bekostnad uppbyggd av Fredrik Spens”.

Träkapellet, som stått på samma plats och nu var i dåligt skick, hade byggts av Conrad Falkenberg omkring 140 år tidigare. Innan dess fanns ännu ett kapell från medeltiden, helgat åt Sankt Knut. Föremål från denna tid finns ännu bevarade i Enåsa kyrka. Mågen på godset fullföljde också sin svärmor Beata Douglas intentioner när han byggde färdigt skola och sjukstuga, som hon påbörjat.

Majoren vid Adelsfanan, v. Landshövdingen i Skaraborgs län, Greve Fredrik Gustaf Spens, Fideikommissarien till Engelholm och Börstorp dog år 1795. Han gravsattes i den kyrka han själv låtit uppföra. Där vilar också hans hustru Ulrika Eleonora, den sista Falkenbergaren på Börstorp, död 1789.

Den nye fideikommissarien, sonen Carl Gabriel, tillträdde redan fyra år före faderns död. Som nybliven kapten hade han gift sig på Julita gård med friherrinnan Ulrika Augusta Palbitzki. Familjen bodde på Börstorp, men allt man kan finna att berätta från dessa år är att ”greven och hans grevinna, samt de båda döttrarna Ulrika och Augusta bar guldur, under det att sonen och informatorn fick nöja sig med silverur!”. Redan 1802 förlorade Carl Gabriel sin vackra hustru. Samma år firades bröllop för dottern Augusta, som gifte sig med friherre Anton von Knorring. Till sin svärson överlät då Carl Gabriel godset Börstorp, och den Spenska fideikommissrätten överfördes därvid till Knorringgodset Stora Bäckebo utanför Falköping.

1810 lämnade Carl Gabriel Börstorp och flyttade till Engelholm med sin nya maka Sofia Lovisa Sack. Han dog 1822 och gravsattes med sin första hustru Ulrika Augusta Palbitzki på Enåsa kyrkogård. Icke i det av fadern byggda gravvalvet, utan i jord under en sten, vars inskription numera är oläslig.

Börstorps gods utgjordes vid slutet av 1600-talet av 38 gårdar inom kommunområdet, vid 1700-talets slut bestod godset av 25 gårdar.

Börstorp slotts historia 1800-talet

Agda Lindencrona

Agda Lindencrona

“Där rådde på det gamla Börstorp – ett gråstensslott med djupa, djupa fönsternischer och åtskilliga spökhistorier – ett mycket gästfritt och glatt hemliv. Unga officerare utan hem höllo till på de stora herresätena. Utrymme var där gott om, likaså tjänare.
Hur många pigor där funnos på Börstorp vet jag inte”.

 Tack vare Agda Lindencronas memoarer, som här citeras, har vi fått en levande bild av Börstorp under tidigt 1800-tal. Hon var dotterdotter till friherre Anton von Knorring och hans hustru grevinnan Augusta, född Spens, som efter Carl Gabriel Spens övertagit godset.
Vidare hör vi att ”jungfru” var hederstiteln, som tillkom hushållerskan. Betjänten kallades”taffeltäckare”. Han skötte serveringen och stod bakpå vagnen vid längre och kortare resor.
Serveringen var ej den lättaste sak:
”Köket var beläget i flygeln, och all mat måste i ur och skur bäras därifrån, över den stora gården på en träbricka med utskärning för betjäntens figur. Till saken hörde också, att han skulle vara klädd i knäbyxor och skor, frack inte förglömmandes”.
 Vi får också veta, att mormor var sjuklig och att hushållet sköttes av “fröken” d v s. Tante Sofie, som tycks ha varit en kraftfull och dugande person. När Tante Sofie på gamla dar lämnade sin uppgift på slottet, flyttade hon till Törebodan, ett hemman under Börstorp. Författarinnan berättar om en visit hos gamla tante Sofie.

”Djupt inne i skogen låg ett litet, litet hem, en låg, temligen lång röd stuga med hvita knutar, en förstukvist täckt med hundrofva och skuggad av ett väldigt klarbärsträd. I det stora klarbärsträdet sutto på eftermiddagen underliga fåglar: två herrar i skjortärmarna, öfverstrna Leuhusen och Taube. Så de plockade – och vi åto!!”

Anton von Knorring

Anton von Knorring

Friherre Anton von Knorring var född 1766 på Redberga i Marka, Skaraborg. Han hade deltagit i finska kriget 1788, i Pommern 1805-1807 och befordrades 1805 till överstelöjtnant. Under återtåget från fälttåget i Norge 1808 blev han överrumplad med sin bataljon under ett korrum i kyrkan och lurad att kapitulera vid Prästebakke, varför han i krigsrätt dömdes till suspension och ersättande av två förlorade bergskanoner, vilket straff mildrades till två månaders suspension.

Som herre till Börstorp tog han livligt del i godsets skötsel och församlingens förehavande. Åtskilliga intressanta protokoll från sockenstämmor finns att läsa om detta. Där talas ofta om ”Överstelöjtnantens och Riddarens Högvälbome Herr Baron von Knorrings på Börstorp nit och fulla omsorg och frikostighef”. 45 gårdar lydde nu under von Knorring , som var den störste jordägaren inom området sedan medeltiden.

”Så kom pingstafton den 17 maj år 1834 med ett fruktansvärt åskväder”, berättar Agda Lindencrona.

”Helt plötsligt öppnades dörren, och morfar stod där med underlig, förvirrad blick.
– Skaffa upp folk! Skaffa upp folk!’ bad morfar, ivrigt med ojämn, bruten röst och sjönk ner på soffan död, just som ett åskslag tycktes skaka hela Börstorp i dess grundvalar”.

46458704-AWVQ8
 Denna dramatiska händelse ledde oundvikligen fram till ett arvsskifte efter Anton von Knorring och hans hustru Augusta.

”Där växte upp på Börstorp ej mindre än sex döttrar, alla utom en sällsynt vackra”.

  • Charlotta, död vid 22 års ålder
  • Augusta, gift på Dagsnäs med major Peter Tham
  • Antoinette, gift med kapten Adolf von Hofsten, tillskiftades tillsammans Säby.
  • Albertina, ogift,
  • Gustava, gift med kammarherre Gustaf Lindencrona, tillskiftades Tjos.
  • Wilhelmina, gift med sedermera generalmajoren friherre Carl Herman Leuhusen övertog Börstorp.
Till slottet hörde också Enåsa, Uggletorp, Råntorp, Sätra, Qvarntorp och Klevarud. Allt taxerat till 84 390 kronor..
Carl Herman Leuhusen

Carl Herman Leuhusen

När friherre Carl Herman Leuhusen kom till Börstorp, var han 27 år gammal och hans hustru Wilhelmina von Knorring 24. Conrad Falkenbergs slottsbyggnad ruvade ännu oförändrad med 190 år under taknocken, ett tungt och gammaldags arv att ta över.

Man måste inse svårigheten för paret Leuhusen att leva i detta 1600-talshus, även om många i vår tid önskar, att det hade fått behålla sina monumentala former från barocken. Men Leuhusen beslutade sig så småningom inte bara för att renovera, utan för att helt bygga om slottet på ett sätt, som totalt skulle förändra dess karaktär. Denna ombyggnad skulle ivrigt diskuteras och starkt kritiseras av konstkännare.

Carl Leuhusen var en framstående lantbrukare, som ständigt arbetade på åkerbrukets förbättring och utvidgande, och han höjde gårdens värde betydligt. Samtidigt gjorde han sig känd för sin lysande, snabba militära karriär.
Bl.a. ryckte han in som yngste ryttmästare vid livregementets husarer till “storläger” på Ladugårdsgärde i Stockholm. Vi skulle kalla det fältmanöver.
Han avancerade snabbt och lämnade lägret som chef för regementet.

Wilhelmina von Knorring

Wilhelmina von Knorring

“Icke blott genom framstående duglighet, utan också genom hastiga dödsfall”, skriver kammarherre Erland von Hofsten, Borrud, år 1945. Leuhusen skulle sluta sin militära bana med utnämning till generalmajor 1859. Därefter var han under åtta år ordförande i Skaraborgs Läns Landsting i två perioder under 1860- och 70-talen.
År 1850 fick arkitekten Hjalmar Wijnblad i uppdrag av Leuhusen att göra ritningar till ombyggnad av Börstorp. Inom ramen för det gamla slottets väggar skulle nu byggnaden förändras till en skapelse i nygotisk stil och få en lättare, romantisk prägel i tidens anda. Många liknande herresäten från stormaktstidens Sverige genomgick under denna epok samma förvandling. Arbetet kom snart igång.

 Fönstren i källarvåningen murades igen till små källargluggar. Fönstren i första och andra våningen höjdes upptill. Vid östra och västra gavlarna gjordes femkantiga utbyggnader i två våningar, och portalen fick en ny infattning med ätternas vapen: Falkenberg-Bonde, Leuhusen-von Knorring. Leuhusen ville ha ett högt torn, varifrån han kunde se ut över Vänern och sina domäner.

Detta torn togs ner en våning på tidigt 1900-tal.
Tourneller, rundbågefriser och kreneleringar prydde den nya exteriören. Men de gamla väggarna står kvar och rumsindelningen är i stort sett densamma som förr. Som tjänstgörande militärbefälhavare i distriktet hade generalen rätt att föra tretungad flagga , som nu svajade från det höga tornet. Ur den nyanlagda rundeln i gårdsplanens mitt plaskade en svalkande vattenstråle under sommaren.

Upprörd över vad som tilldrog sig i det gamla slottet var naturligtvis Conrad Falkenberg. I salongen hängde hans porträtt sedan 1600-talet, Den Stora Tavlan, målad av Elbfas, på sin tid en känd porträttmålare. I kroppsstorlek med vid, svart hatt, med stav i handen och med mörka ögon blickar Falkenberg barskt ner över sina gemak, århundrade efter århundrade, ibland undanstoppad på någon mörk vind, när han gjorde för mycket väsen av sig – men för det mesta hängande på sin stora krok i salongen. Han spökade nämligen icke i liggande ställning!

 Samma kväll som byggnadsritningarna kommit hördes, när alla gått och lagt sig, ett väldigt brak, som skrämde upp alla Börstorps invånare. Conrad hade störtat ner, vänt sig ett varv i fallet och krossat pianostolen, som stod närmast väggen. Tydligen hade han också vänt sig i sin kista, när hans Börstorp så skulle förändras…
Christina Maria Kruse

Christina Maria Kruse

Leuhusen byggde också nya ekonomibyggnader, ett mejeri sydväst om västra flygeln och en bro över Friaån. Charles Emil Löfvenskiöld, den i Västergötland kände “fähusarkitekten” också kallad “Lille herrn på Bergatorp” har med största sannolikhet gjort ritningarna.
Börstorps byggnationer från denna epok år alla signerade C.L – W.K samt årtal.
1855 dog Wilhelmina von Knorring. Som änkeman gifte Carl Leuhusen om sig år 1860 med grevinnan Fredrique von Hermansson till Moholm, som i boet införde en betydande förmögenhet.
Det sägs om general Leuhusen, att han var sträng och fordrande, både mot hustru och barn, men också älskvärd och förbindlig.
Någon använde om honom det kända uttrycket “en järnhand i en sammetshandske”.
Han stod för glans och prakt på sitt slott, där han höll mottagningar för länets honoratiores och fester vid högtidliga tillfällen.
En stor tjänarstab stod till slottslivets förfogande. År 1866 bodde på Börstorp och i dess närhet 68 personer. Förutom ägaren själv hans hustru Fredrique, tre hemmavarande barn och fröken Sophie von Knorring. Mamsell Christina Moberg, hushållerskan Charlotta Sporrong samt tio pigor skötte hushållet. Intill bodde rättaren, hans hustru och tre barn samt fyra drängar. På gården fanns två nådehjon Ullström, födda 1792 och 1800. Där fanns mejeristen Jansson Wik med hustru , tre barn och piga, trädgårdsmästare Bongberg med hustru och tre barn, en statkarl med hustru och två barn, fyra statdrängar med hustrur och tillsammans åtta barn, fiskaren Gustaf Johansson med familj samt änkan Bärting med tre barn.

Carl Herman Leuhusen avled år 1879. Erland von Hofsten skriver:
“En kulen höstdag år 1879 samlades några skvadroner av Livregementets husarer i full parad – päls på rygg och högmössa – på torget i Mariestad för att avmarschera till Börstorp och eskortera sin forne chef å hans sista färd. En ståtlig syn”

Med generalen friherre Carl herman Leuhusens död avslutades Börstorps storhetstid Arvingarna sålde godset 1883 till Albert Julius Paul, stor jordägare på Torsö Efter tio år utbjöds godset till ny försäljning, denna gång till apotekaren i Mariestad Carl Johan Lindahl, som återigen sålde år 1902. Ett nytt sekel bröt in, och svåra tider skulle stunda för det gamla herresätet.

Detta är en avskrift av en utställning i slottet. Författare är Peter Nordin.

Börstorp slotts historia 1900-talet

Carl Herman Wilhelm Leuhusen

Carl Herman Wilhelm Leuhusen

1902 köptes Börstorp av August Nordstrand, som under tre år styckade godset och sålde bort elva hemman i Enåsa. Kvar fanns endast hela Börstorp nr 1, halva Börstorp nr 2, Enåsa Skattegård, hela Enåsa Ågård, halva Enåsa Sörgård samt Kvarntorp.

I detta skede ingriper nu friherre Carl Herman Wilhelm Leuhusenhan kallade sig Carl Wilhelm Herman – gift med Margareta Ch. J. E. Leijonhufvud.

Han var född på Börstorp 1841 och son till gamle generalen i dennes första äktenskap med Wilhelmina von Knorring. Efter avslutad militärtjänstgöring som överste och chef för Smålands husarer 1892, samt som sekundchef för Livregementets husarkår 1893-94 återköpte han av August Nordstrand år 1905 återstoden av det nu sönderstyckade fädernesgodset. Han var då 64 år gammal och skulle under 11 års tid få leva och bo med familjen i sitt gamla barndomshem, Börstorp.

Margareta Ch. J. E. Leijonhufvud

Margareta Ch. J. E. Leijonhufvud

Elsa Jacquette Wilhelmina

Elsa Jacquette Wilhelmina

Eric Bertilsson Lilliehöök af Fårdala

Eric Bertilsson Lilliehöök af Fårdala

 

Vid hans död 1916 blev äldsta dottern Elsa Jacquette Wilhelmina tillsammans med sin make majoren friherre Eric Bertilsson Lilliehöök af Fårdala nya ägare. Elsa Lilliehöök var den sista av Conrad Falkenbergs arvingar på Börstorp. När hon år 1927 sålde godset, hade Börstorp ägts och brukats av Conrad och hans ättlingar i nära 300 år och under nio generationer.
16767424-DjXGy

Återigen försäljning. Under ett års tid styckade och sålde den nye ägaren Eric Hallström bort delar av Börstorp, huvudsakligen torp. 1928 köptes resterande delar av lantbrukaren Verner Fredriksson, som med sin stora familj bodde på slottet i 17 år.
Därefter har byggnaden icke varit bebodd.

1945 köptes egendomen av fru Adrienne Ribbing, född von Rosen, gift med dåvarande ambassadören Herbert Ribbing.
Sedan 1939 ägde fru Ribbing även godset Fåleberg.

Det stod helt klart att slottet höll på att bli ett stort problem för ägarfamiljen. 1850-års takkonstruktioner var omkring 1950-talet svårt skadade av frost, väder och vind. Läckorna skulle snart förstöra innertak och golv, början till slutet för en byggnad. Herbert Ribbing bestämde sig för att lägga på ett nytt tak. Slottet fick därmed den exteriör det har idag. Det nya taket är valmat, beklätt med koppar och har en rödmålad trägesims. Reparationen utfördes 1966.

 16767435-WJE9J

Sonen Bo Lindorm Ribbing med familj tog sedan över Börstorp.
Efter omfattande arbeten med den förfallna interiören har han och
hans hustru Danielle hållit slottet öppet för allmänheten sedan 1984.
Genom kulturhistoriskautställningar har det nära nog bortglömda Börstorps slott åter fått en plats som kulturbärare i Skaraborg.
2003 köptes så slottet av Marie Rösing som tillsammans med maken Peter utfört ytterligare reparationer och flyttat in i själva slottsbyggnaden som efter 59 år alltså åter blev bebodd.

2011 flyttade nuvarande ägare, paret Annica Eriksson och Björn Dierks, in och slottets reparation, modernisering och utveckling som kulturmärke fortsätter.

Detta är en avskrift av en utställning i slottet. Författare är Peter Nordin.